Idag har det varit debatt i plenum om Swiftavtalet. I korthet går Swiftavtalet ut på att myndigheter i USA ska fortsätta få tillgång till information om europeiska finansiella transaktioner för att kunna jaga terrorister.
Precis som vår väldigt duktiga holländska rapportör satt jag och blev väldigt upprörd under debatten. Som Swiftavtalet ser ut idag kan jag inte stödja det och kommer därför att rösta nej imorgon.
Proceduren som har lett fram till morgondagens votering har inte alltid varit bra, men det finns också tydliga problem i sak med själva avtalet. Framför allt gäller mina invändningar hur rådatan från Europa ska hanteras.
Avtalet säger visserligen att amerikanska myndigheter enbart får titta på individuell data vid en tydlig terrormisstanke, men Swiftsystemet fungerar som så att all data först måste föras över i sin helhet till en databas. Detta betyder att alla europeiska banktransaktioner kommer att finnas lagrade under en längre tidsperiod, även data från vanliga medborgare. Data som inte används i en terroristutredning kommer att lagras i upp till fem år, medan all data som ingått i en utredning kan sparas upp till 75 år!
Det här är ett avsteg från en europeisk rättstradition som bygger på att individuella tillstånd krävs för att utreda misstänkta brottslingar. Med Swift handlar det istället om att lämna över uppgifter om vanliga medborgares banktransaktioner direkt till en tredje makt. Det är inte okej!
Att arbeta för att bekämpa terrorism är nödvändigt, men när någon är misstänkt för ett brott finns det redan idag etablerade kanaler att arbeta genom. Till exempel kan terroristers finansiella transaktioner spåras genom direktiv 2005/60/EG om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller direktiv 1781/2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel.
En sak är viktig att komma ihåg – hot mot det öppna samhället ska bekämpas med det öppna samhällets metoder. Annars bjuder vi mörkrets krafter på segern!






