Med den nuvarande stora befolkningstillväxten och klimathotet är vår matförsörjning verkligen en framtidsfråga. Det är viktigt att vi konsumenter har tillgång till säker mat som bidrar till att förbättra vår hälsa. Rätt politiska beslut är betydelsefulla för att reducera de risker som kan finnas. Till exempel är kemikaliedirektivet REACH, som jag jobbade med under flera år, ett enormt viktigt steg på vägen för säker europeisk mat!

PM från EU parl Sverigekontor
Europaparlamentet godkände på tisdagen en överenskommelse med rådet gällande miljökvalitetsnormer för vatten. Medlemsländerna har fram till 2018 på sig att leva upp till den nya lagstiftningen.

Det handlar om 33 förorenande ämnen, främst bekämpningsmedel och tungmetaller, som förekommer i större vattendrag, sjöar och kustvatten. 13 av dessa 33 ämnen är redan klassificerade som ”prioriterade farliga ämnen”, till exempel kadmium och kvicksilver. Kompromissen ger kommissionen utrymme för att definiera fler ämnen som ”prioriterat farliga” framöver och på Europaparlamentets önskelista finns bland annat dioxiner och PCB.

Den gemensamma ståndpunkten antogs med 673 röster och 10 röster emot.

Föredragande: Anne LAPERROUZE (ALDE, FR)
Betänkande: A6-0192/2008
Beslutsförfarande: Medbeslutande – 2:a behandlingen (***II)
Debatt: 16.6.2008
Omröstning: 17.6.2008
——————————–
Pressmeddelande från ALD:
Release: Immediate

Strasbourg, 17th June 2008

Water quality: EP convinces Council to take better account of public health requirements

By approving today a report by Anne Laperrouze (MoDem, France) Parliament concludes a second reading deal with Council on a directive establishing environmental quality standards for water after persuading the latter to improve on its earlier common position and better guarantee the health of European citizens. ”There is unfortunately more than just fish in the water of our rivers and lakes but also pollutants, pesticides and heavy metals. The situation is unacceptable and the EU has a duty to toughen standards in the area of water quality,” she said.

The vote means that between now and 2018 Member States must make progress with a view to respecting water quality standards which take the form of maximum acceptable concentrations and annual average values. 13 of the 33 pollutants covered by the directive are considered as ”priority hazardous substances” including cadmium and mercury. The report also covers 13 additional substances such as dioxins, PCBs and bisphenol. ”The Council had not listened carefully enough to the concerns of Parliament regarding new substances,” pointed out the rapporteur.

The legislation takes particular account of areas close to sources of pollution and addresses the problem of ”mixing zones” but insists that the standards are equally applied in these areas, at least as regards surface water. ”The particular case of ports, where the levels of suspended substances change considerably as a result of dredging operations, needs further clarification,” she confirmed.

”We have underlined the main principles – that of polluter pays and the principle of priority correction at source. We expect the Council to follow this approach in order to better combat increasing pollution which threatens human health and eco-systems,” concluded Mrs Laperrouze.

Boken tar upp Europas utrikespolitik, arbetskraftsbrist och många andra intressanta ämnen. Antologin blir ett debattinlägg i diskussionen om hela det europeiska projektets framtid.
Vill du beställa boken?

Det finns ett flertal ödesfrågor som vi måste lösa och bokens avsikt är att förmedla författarnas framtidssyn utifrån ett liberalt perspektiv. Jag har länge haft en önskan om att kunna bidra med en bred bild över hur Europas liberaler ser på framtiden.

Boken tar upp Europas utrikespolitik, arbetskraftsbrist och många andra intressanta ämnen. Antologin blir ett debattinlägg i diskussionen om hela det europeiska projektets framtid.

Jag känner ett stort engagemang för Europas framtidsfrågor och för de utmaningar vi står inför. Det finns både utvecklings-potential och fallgropar. Därför är det väldigt givande att kunna bidra med att förmedla liberala åsikter inom ett flertal avgörande frågor. Inte minst mitt engagemang i energi-, klimat- och miljöutskotten i Europaparlamentet har ökat min insikt i hur komplexa och sammanflätade en stor del av politikens viktigaste frågor är.

Det finns en liberal grundtanke som många politiker i Europa delar och den grundtanken genomsyrar bokens innehåll. Men boken skildrar även de olika åsikter som finns.

Jag vill att läsaren ska fundera över de olika budskap som förmedlas för att sedan kunna skaffa sig en egen uppfattning. Självklart blir det också extra intressant när erfarna politiker som Romano Prodi och Bronislaw Geremek bidrar.

Vill du beställa boken?
Boken kan beställas via Centerpartiets Riksorganisation för
200 kronor. Mejla vad du heter och var du bor till info@centerpartiet.se

Ett litet kul och hedrande händelse är att jag är nominerad till ”MEP AWARDS 2007”, en utmärkelse som delas ut till den europaparlamentariker som bidragit med de mest värdefulla insatserna inom sitt sakpolitikområde. Röstningen sker under denna länk.

I mitt fall handlar det om energifrågor. Vinnaren tillkännages den 9:e oktober.

Motiveringen:
”Lena Ek was the Parliament’s Industry, Research and Energy Committee rapporteur on the EU’s REACH legislation. She continues to play an active role in the committee today. Her other work in the sector has focused on developing FP7 to improve the energy market, solve environmental problems and help create new jobs. Today in Parliament, Ek also sits on the Temporary Committee on Climate Change. Born in Mönsterås, Sweden, Ek has a degree in law and started her political career in Sweden’s Centre Party. She has been a member of the party’s executive committee since 2000. In 1998 she became member of the Swedish Parliament and was elected to the European Parliament in 2004. Her other political interests include gender equality and the environment.”

Lena Ek (ALDE). – Herr talman! Voteringen på onsdag är slutet på en lång process med viktiga bidrag från många håll. Jag tycker att vi ska uppmärksamma kommissionär Margot Wallström, som lade förslaget, och hennes demokratiska nyskapelse med den stora internetkonsultationen, som gjorde oerhört mycket för att förbättra själva Reach-förslaget. Vi måste uppmärksamma de ledamöter som har slitit hårt under många nätter och som vi har haft hårda diskussioner med, Langen i industriutskottet, föredraganden Nassauer och andra, inte minst huvudföredraganden Guido Sacconi, och kommissionärerna, både Günter Verheugen och Dimas, som har gjort en stor insats för att förbereda detta förslag för votering

Ändå står jag här med mycket blandade känslor. Om jag ska sammanfatta det så skulle jag kunna säga stolt men inte nöjd, för att använda ett svenskt uttryck som har använts de senaste åren. För min del är jag stolt över att ha varit en del i detta arbete i egenskap av föredragande i industriutskottet. Då utgick jag från tre teman. För det första måste förslaget förstärkas när det gäller miljödelar, särskilt när det gäller substitution. För det andra måste förslaget förtydligas. Det förekom oerhört mycket oklarheter och överlappningar i förhållande till annan lagstiftning och vi har nu tagit bort ”paper and pulp” och ”minerals and ores”, som är några viktiga områden som inte hör hemma i detta förslag. Vi har också förenklat Reach, vilket har varit till stor fördel för småföretagen. Förslaget med en registrering per ämne, ”one substance one registration”, tror jag kommer att betyda väldigt mycket framöver.

Min utgångspunkt var alltså att dessa tre f – förstärka, förtydliga och förenkla – var bra för europeisk industri, för europeiska konsumenter och för europeiska medborgare. Utgångspunkten att ha en stark politik som förenar marknadshänsyn med miljöhänsyn tror jag är en mycket viktig framgångsfaktor.

Det jag är besviken på rör tre punkter. För det första så tycker jag att vi hade kunnat använda möjligheten att ge konsumenterna tydligare information för att möta ökande miljö och konsumentkrav. Det hade varit möjligt, för vi har gjort jobbet och tagit kostnaden. Den kompromiss som nu föreligger utnyttjar inte de fördelarna fullt ut, och det tycker jag är mycket sorgligt. Jag skulle vilja fråga hur ni från kommissionens och rådets sida skall lösa 0,1-procentskravet, dvs. huruvida det är bilen som skall räknas som delvis farlig eller den farliga komponenten i bilen som skall räknas som delvis farlig. Det är viktigt att klargöra. Kravet på substitution är ytterligare en fråga. Varför kunde vi inte ha gått ett steg till när de gäller de substanser som vi kallar CMR, som både ger cancer, är mutagena och påverkar reproduktionen? Min tredje fråga gäller ansvarsprincipen, ”duty of care”. Den har funnits i europeisk skadeståndsrätt sedan romartiden och är ju ingen nyskapelse. Jag tycker att det hade varit bra att inte ha den bara som en principförklaring i skälen, utan att ha den i lagtexten. Tyvärr så har vi inte nått ända fram på dessa punkter. Jag har ytterligare en fjärde fråga, nämligen att det är viktigt att u-länderna nu får chansen att kunna använda denna information, så att det inte skapas ett handelshinder.

Så för att summera: stolt men inte nöjd. Det stora jobbet återstår, och för att citera en amerikansk talare för ett par veckor sedan: ”Vi har inte korsat floden Rubicon för att sitta och fiska”. Mina damer och herrar, det stora jobbet återstår efter voteringen.

Ska jag kort sammanfatta röstningen idag, så skulle det bli att jag röstade för reklam, men mot reklam till barn. Majoriteten gjorde precis tvärtom: De röstade mot reklam, men för reklam till barn.

Ska man titta på innehållet i omröstningen, så föll det inte särskilt väl ut. Flera av de bestämmelser som antagits står i strid med svenska grundlagar och parlamentet röstade även för att det ska blinka en symbol i rutan som varnar för produktplacering. De som vill reglera och kontrollera TV hade en tydlig majoritet i omröstningarna idag.

Nyhetsinslag
* ATL
* Hallands Nyheter: EU:s nya kemikalielag kritiseras – och rosas
* Kemivärlden/Chemicalnet: REACH-överenskommelse klar i natt
* Ny Teknik: EU lägger fram ny kemikalielag
* Östnytt: Lena Ek röstar emot kemiuppgörelsen
* Miljö och utveckling: Uppgörelse om REACH

Ledarsidor
* Norra Skåne: EU-parlamentet körs över av ministerrådet
* Södermanlands nyheter: Kemikalielagen blev gubbig och trubbig
* Dala-Demokraten: Reach nådde inte långt
* Skånska Dagbladet: En halvmessyr
* Sydsvenskan: Reach når inte ända fram

Tyvärr besannades många av farhågorna inför förhandlingarna om REACH mellan rådet och parlamentet när resultatet blev känt i natt. Rådet kompromissade inte, utan siktade på att köra över parlamentets förhandlare, Sacconi (PSE, Italien). Den överenskommelse man nådde är ett stort nederlag ur miljösynpunkt:

* Substitution blir inte obligatoriskt för alla kemikalier. Alla kemikalier som har gränsvärden undantas från kravet, inklusive cancerogena, mutagena och reproduktionsstörande kemikalier.
* Rätten till information urholkas genom begränsningar av vilka kemikalier man är informationsskyldig för och vilka rättigheter konsumenter och användare av kemikalier har att fråga efter mer information.
* Ansvarsprincipen tunnas ut. Det som parlamentet ville skulle vara en skyldighet att ta ansvar för vad produkter ställer till med, blir nu att man ska uppfylla lagens krav.

Det är svårt att förstå att så många redan har jublat över uppgörelsen, när många av de viktiga krav som jag och andra har drivit nu försvunnit i överenskommelsen.

Jag undrar om ministrarna som tvingat fram den här försvagningen kommer att kunna sitta med sina barnbarn om 20-30 år och med gott samvete förklara varför de gjorde så här…

Några nyhetsinslag där jag finns med om REACH:
* Mitt pressmeddelande från morgonen
* Jag och andra kommenterar uppgörelsen i TT (E24.se)
* Fylligare TT-telegram om reaktionerna (Motala tidning)
* Lite fylligare kommentarer från mig hos TV4
* Kritik från flera EU-parlamentariker hos SVT

Vad andra säger om uppgörelsen:
* WWF:s kritik
* Uppdateras efterhand

I förhandlingarna har det främst handlat om tre knäckfrågor:

* Substitution – att farliga kemikalier ska bytas ut om det finns mindre farliga alternativ.
* Information – rätt för användare och konsumenter att ta del av information om kemikaliers farliga egenskaper.
* Ansvarsprincip – duty of care, säger att tillverkare har ansvar för vad deras produkter orsakar då de används eller kommer ut i naturen.

På en av dessa punkter har man kommit en bit på väg, nämligen ifråga om information. Men också här finns stora brister. I de två andra frågorna rubbar inte Rådet på sig. Särskilt allvarligt är det ifråga om substitutionsprincipen.

Nu går det mot en andra läsning i Parlamentet, där vi måste ha absolut majoritet (mer än hälften av alla ledamöter i parlamentet) för att få igenom våra förslag. Jag har inte minsta tvivel om att vi kommer att lyckas; många i Parlamentet är upprörda över att Rådet inte vill förhandla och försöker köra över oss. Varje dag kommer det nya avhopp från den konservativa gruppen av ledamöter som främst röstar mot Rådet.

Efter den andra läsningen blir det en förlikningsprocess mellan Parlamentet och Rådet. Till skillnad från de förhandlingar som varit nu, då endast två ledamöter från Parlamentet har deltagit, blir det en stor delegation. Jag kommer då att sitta med vid bordet och själv se hur regeringarna agerar. Det kommer att bli intressant, men det är tragiskt att en så viktig fråga ska behöva gå ända hit. Dessutom är förlikningsprocesser oförutsägbara och det handlar mycket om att byta äpplen mot muttrar, så jag undrar om vare sig företagen eller miljön tjänar på det.

Som sagt, Ministerrådet tar på sig ett mycket stort ansvar när man blockerar alla möjligheter att komma framåt.